<p><strong>Undertecknad är verkligen ingen fighter.</strong> Jag tror inte en endaste människa jag interagerat med kan hävda att jag är stridslysten eller vevar stridsyxan med lättja, inte ens när jag vet att jag har rätt. Jag checkar mer än gärna ut min prestige vid entrén och kastar stoltheten i rännstenen. Varför söka konflikt när man kan svepa in sig i kompromissens silkeslena pläd? Detta har varit mitt mantra genom livet, men idag ska vi vända upp och ner på hela balunsen. Idag ska jag stå stadigt och stabilt invänta motvinden i vår nya artikelserie: kullarna jag dör på.<div class=”component-content__text-ad ad-container”><div class=”ad-mobile”></div></div></p>
<p>I den här artikelserien kommer jag att lyfta åsikterna som jag inte tummar minsta millimeter på. Det kommer säkerligen bli ett och annat dopp i kontroversiella vatten och jag är medveten om att det kommer bli en del stormiga hav för undertecknad. Så, nog babblat, idag ska jag göra mitt yttersta för att övertyga dig om att <a href=”https://www.imdb.com/title/tt0438488/” target=”_blank” rel=”noopener”><em>Terminator Salvation</em></a> <strong>inte</strong> är så dålig som du minns den. Faktum är att det är den bästa filmen i serien sedan del två. Det här är kullen jag dör på, idag.<div class=”component-content__text-ad ad-container”><div class=”ad-desktop”></div><div class=”ad-mobile”></div></div></p>
<figure class=”image”><img src=”https://www.filmtopp.se/media/2024/11/Terminator%20salvation%20hero-min.jpg?w=810&fit=max&s=fbcf3df43fad850222c7a3c32101775b” alt=”Terminator Salvation” width=”1000″ height=”563″>
<figcaption>Foto: Warner Bros.</figcaption>
</figure>
<h2>Lite bakgrund…</h2>
<p><em>The Terminator</em> (1984) och <em>Terminator 2: Domedagen</em> (1991) är stilbildande mästerverk, det kan väl knappast undgått någon med minsta lilla förkärlek till sci-fi? <strong>James Cameron</strong> skrev och regisserade bägge filmerna och ansåg filmserien som klappad och klar. Historien hade nått sin slutpunkt och karaktärernas resor var finito, men hungern efter fler tidsresande robot-mördare var påtaglig. Cameron arbetade vidare med åkattraktionen, <em>T2 3D: Battle Across Time</em>, och filmrättigheterna hamnade i en juridisk härdsmälta. Hasta la vista, baby?</p>
<p>Nej. Mot filmskaparens önskan började det, såklart, filas på en tredje film och 2003 landade <em>T3: Rise of the Machines</em>, en kalorisnål upprepning av del två men med ett oväntat vackert slut. Filmen blev hyfsat uppskattad av såväl kritiker som fans, uppföljarna rullade vidare. Enter <em>Terminator Salvation</em>. dagens huvudperson, som 2009 skulle göra ett tappert försök att reboota filmserien och charmera en helt ny generation fans med sin råbarkade ton. Självaste Batman, <strong>Christian Bale</strong>, skulle iklä sig rollen som mänsklighetens frälsare John Connor och vi skulle äntligen få se framtidskriget mellan människor och maskiner utspela sig. Resultatet blev en smärre katastrof med skandalösa 33% från kritiker på rotten tomatoes och fans som saknade filmseriens signifikativa beståndsdelar. Jag menar att det finns anledning att betvivla detta usla rykte och nu kommer jag att presentera varför.<div class=”component-content__text-ad ad-container”><div class=”ad-desktop”></div><div class=”ad-mobile”></div></div></p>
<figure class=”image”><img src=”https://www.filmtopp.se/media/2024/11/Terminator%20Salvation-min.jpg?w=810&fit=max&s=f9bdea0fb1f2c6b9687e279d3728af97″ alt=”Marcus Salvation” width=”1000″ height=”562″>
<figcaption>Foto: Warner Bros. </figcaption>
</figure>
<h2>Äntligen lite nytt</h2>
<p><strong>”Salvation” vågade äntligen slå sig fri från den väl beprövade, och likväl uttjatade, Terminator-formulan.</strong> Tidigare dängor gick all in på den dramaturgiska motorn jakt, en katt- och råtta lek där en underlägsen beskyddare delar knogmackor med en överlägsen motståndare. Krigarna åker tidsmaskin för att utkämpa slaget om framtiden i vår nutida tidslinje, med alla härliga paradoxer som hör till. Efter tre filmer, där i synnerhet del tre gick på sparlåga, kändes detta gjort.</p>
<p><em>Salvation</em> gav blanka fan i historiens trötta vingslag och försatte händelserna till självaste kriget och bataljerna som tidigare filmer skänkt några ynka minuter. Det är faktiskt ett ganska lyckat grepp. Visst, vi har sett krigsfilmer förr, och även om <em>Salvation</em> inte når upp till det övre lagret i genren på något vis så är det otroligt fräscht att äntligen befinna oss i skyttegravarna. <div class=”component-content__text-ad ad-container”><div class=”ad-desktop”></div><div class=”ad-mobile”></div></div></p>
<p>Vi bjuds såklart också på en ny Terminator i form av Marcus Wright (<strong>Sam Worthington</strong>). Den första i sitt slag som inte har en aning om det metalliska endo-skelett inuti honom. En Terminator som tror sig vara en människa, vilket såklart är ett välkommet tematiskt tillskott som dessutom skänker John Connor lite dimensioner utöver sitt enkelspåriga frälsar-komplex. John innersta väsen utmanas i relationen till Marcus och förvandlas till en ganska osympatisk extremist, även detta en modig ingång i en ganska trist karaktär. John Connor fungerar bättre som en strävan, en ouppnåelig messias-figur än som fullfjädrad karaktär, men relationen till Marcus bjuder faktiskt på lite mänsklighet. </p>
<h2>Makalös utveckling av Terminator-världen</h2>
<p><strong>Det är dessutom vackert att se filmskaparna så otroligt pålästa om världen de skildrar, samtidigt som man vågar ta det kreativa ledarskapet och göra något nytt.</strong> <em>Salvation</em> visar oss de äldre Terminator-modellerna T-600, kolosserna med grotesk gummi-hud, som omnämns i all hast av Kyle Reese i originalfilmen. Detta är genialt. <strong>Anton Yelchin</strong> kanaliserar dessutom en ung <strong>Michael Biehn</strong> på ett alldeles förtrollande vis i sin tolkning av Reese Jr. <div class=”component-content__text-ad ad-container”><div class=”ad-desktop”></div><div class=”ad-mobile”></div></div></p>
<p>Skynet har även händerna fulla med att utveckla en ny, banbrytande mänsklig och skräckinjagande välsvarvad Terminator: vår älskade T-800. Här spelar <em>Salvation</em> otroligt medvetet på publikens kärlek till originalfilmerna, utan att på något vis plagiera eller tömma det kreativa kontot, utan väljer istället att låta det agera dramatisk motorn i filmen. Visst, lite nostalgikåt blir man till slut när Arnolds ganska risiga CGI-nuna dyker upp, men inte på långa vägar så publikfriande vidrigt som efterkommande filmer. </p>
<figure class=”image”><img src=”https://www.filmtopp.se/media/2024/12/Terminator%20Salvation%20bild%202-min.jpg?w=810&fit=max&s=0fea4b1d4b179f47004d1d535981337b” alt=”Salvation” width=”1000″ height=”563″>
<figcaption>Salvation bör tokhyllas för sina praktiska sets! Foto: Warner Bros.</figcaption>
</figure>
<h2>Sanslöst vacker blandning av praktiska effekter och CGI.</h2>
<p><strong>Ytterligare en faktor som ”Salvation” förtjänar att tokhyllas för är sina alldeles lysande effekter som blandar föredömligt mellan CGI och praktiska, robusta effekter.</strong> Skådespelarna agerar faktiskt på riktiga sets och med rejäla animatronics, dockor och rekvisita. Illusionen om en krigsskadad mänsklighet känns äkta tack vare detta och det är en kreativ riktning jag önskar vore norm i dagens blockbusters. Dedikationen är något jag verkligen beundrar hos <strong>McG</strong> & co för <em>Salvation</em> ser genomgående (med några få undantag) lysande ut. Det hjälper dessutom att man valt en smutsig och nergången tolkning av Camerons blå-skimrande strider, för <em>Salvation</em> lyckas gestalta ett fasligt vackert slagfält där rost är mer förekommande än silver.<div class=”component-content__text-ad ad-container”><div class=”ad-desktop”></div><div class=”ad-mobile”></div></div></p>
<h2>”Ta det lugnt, Salvation är långt ifrån ett mästerverk”</h2>
<p>Nu tänker du säkert att undertecknad tappat det, blivit kollrig och fullständigt oresonlig som tokhyllar filmseriens svartaste får. Ta det lugnt, <em>Salvation</em> är långt ifrån ett mästerverk, men en orättvist hatad film som faktiskt besitter en hel del mod och kompetens. Men, såklart är bristerna många. Christian Bale och hans obegripligt hesa stämma är 100% felcastad, moto-terminators alldeles enastående töntiga och varför envisas råstarka mördarmaskiner med att kasta omkring på sina offer när det hade räckt med en enkel näve genom hjärnan för att avsluta sin motståndare? Att McG dessutom valt ganska puckad dialog genom hela speltiden hjälper inte heller.</p>
<p><strong>”Salvation” har verkligen rejäla fläckar på sitt utförande, men kullen jag dör på idag är det är den bästa filmen i serien sedan del två, även om det kanske inte betyder så där jättemycket. </strong><div class=”component-content__text-ad ad-container”><div class=”ad-desktop”></div><div class=”ad-mobile”></div></div></p>
<p><a href=”https://www.filmtopp.se/skribent/fredrik-edstr%C3%B6m”><strong>Här kan du läsa alla texter av Fredrik Edström på Filmtopp</strong></a></p>
